Om boken: 2015 / Rysk litteratur tenderar att motsäga sig själv. Boken av den berömde litteratur- och kulturkritikern Mikhail Epstein undersöker den ryska litteraturens paradoxer: den lilla människans helighet och den suveräna maktens demonism, den meningsfyllda tystnaden och ordets stumhet, den sovjetiska civilisationens Oidipuskomplex. och den märkliga symbiosen mellan bilderna av krigaren och drömmaren. Boken spårar den ryska litteraturens "förbannade frågor", som hamnar i ytterligheterna av dårskap och demonism och samtidigt plågsamt söker helheten. Den speciella dialektiken av självförnekelse och självförstörelse, karakteristisk för enskilda författare och litterära epoker och rörelser, utforskas. Strävan efter ideal och harmoni avslöjar sin tragiska eller ironiska sida, det majestätiska och titaniska är demoniska drag, och det låga och det lilla är förmågan till andlig askes. Författaren betraktar rysk litteratur från A. Pushkin och N. Gogol via A. Platonov och V. Nabokov till D. Prigov och V. Sorokin – som en enda text, där stabila motiv varierar i ständigt nya bilder. Deras utbud täcker grundläggande kulturella universal: vara och ingenting, storhet och ödmjukhet, tal och tystnad, förnuft och galenskap. Litteraturens dynamik avslöjas i dess superintensiva paradox, i den direkta konjugeringen av semantiska poler.